Prince Paris

känner hur allt springer runt i både hjärta och hjärna. jag är så jävla utbränd så det finns inte. usch usch usch - känner: sorg, frustration & ilska, allt-i-ett.
mår inte bra med andra ord ! ska försöka få mig hörd i skolan imorgon, genom att ta ett snacka med rektorn. för jag känner verkligen: "det här funkar inte" varför då fortsätta ta en massa skit och kämpa ?! man ska som sagt aldrig gå emot sin egen intuition. jag är som en tickande bomb, hur overkligt det än låter ..
folk har lagt märke till mitt beteénde och min attityd på sistone, och det gör
mig orolig. jag är ju "känd" för att hela tiden få folk och skratta och må bra.
but this is reality, jag är också människa ..

paulina ska jag gråta eller skratta ? vi snackade i nära 3 timmar idag utanför skolan !! de 3 timmarna kändes som typ 3 minuter. tiden går så jävla snabbt med dig. det var helt underbart att få snacka ut och bara kunna uttrycka sig för en gångs skull. du såg mig djupt in i ögonen och lyssnade på varje ord jag hade att säga. kände en sån trygghet och lättnad. som ett plus har du själv upplevt det jag går igenom nu, vilket i sin tur gör allt så mycket mer enklare och behagligare :) du är kort sagt underbar vännen ♥